A translation of this post is available in English.

En kommentar i Rick Falkvinges inlägg Fullt krig om informationen så efterfrågades en snabbguide för att dra igång en Wikileaksspegling i ett vanligt Linuxssystem.

Jag utgår från Ubuntu eftersom det är vanligt och vad jag själv använder.

Uppdatering 2010-12-05: Jag har gjort ett script som utför alla stegen nedan, använd gärna det!
Filen: http://sanitarium.se/files/wikileaks-mirror.sh
Användning: wget http://sanitarium.se/files/wikileaks-mirror.sh && chmod +x wikileaks-mirror.sh && ./wikileaks-mirror.sh

Installera Apache

# är prompten som root:

dinanvändare$ sudo -s

Installera apache om det inte är installerat

# apt-get install apache2

Lägg till en användare för Wikileak och anteckna var wikileaks hemmap skapas!

# adduser --disabled-password wikileaks
# su wikileaks
wikileaks$ mkdir ~/.ssh ~/www
wikileaks$ chmod 0700 ~/.ssh
wikileaks$ wget http://213.251.145.96/IMG/id_rsa.pub -O ~/.ssh/authorized_keys
wikileaks$ exit

Nu är det dags att lägga till siten för wikileaks

# cd /etc/apache2/sites-available/
# wget http://sanitarium.se/files/wikileaks

Öppna filen wikileaks med en editor och ändra sökvägen till användaren wikileaks hemmapp om det är något annat än /home/wikileaks.
Den här filen förutsätter att du vill hosta wikileaks.org, om du vill hosta wikileaks.dindomän.se eller något sådant så får du ändra ServerName och eventuellt ServerAlias.
När det är klart är det bara att aktivera siten för apache:

# a2ensite wikileaks

Och till sist ladda om apache så det är redo att ta emot information:

# /etc/init.d/apache2 reload

Innehållet i filen wikileaks som du tankar från den här servern är:

<VirtualHost *:80>
        DocumentRoot /home/wikileaks/www
        ServerName wikileaks.org
        ServerAlias www.wikileaks.org
        ErrorLog /dev/null
        CustomLog /dev/null common

        <Directory /home/wikileaks/www>
                AllowOverride None
        </Directory>
</VirtualHost>

Hur du säger till Wikileaks att allt är klart

Surfa in på formuläret och fyll i det enligt nedan, byt ut ip-adress mot IP:t för din server:

Om det är några oklarheter eller funderingar så fråga på i kommentarsfältet nedan så ska jag försöka hjälpa till att reda ut!

Uppdatering: Henrik Rouhivuori upplyste om att aptitude inte finns i Ubuntu 10.10 så jag ändrade till apt-get istället. Övertydligt att jag fortfarande hänger på 10.04. :)
Uppdatering 2: Henrik Holst berättade att du kan välja att inaktivera lösenordsinloggning när du skapar nya användare, så nu görs det istället för att rekommendera ett slumpmässigt långt lösenord!
Uppdatering 3: David Vrensk påminner om att sshd är lite petig på att det bara är användaren som ska ha rättigheter till .ssh-mappen.
Uppdatering 4: Av bara farten så hade jag missat att lägga till att man måste skapa mappen www som wikileaks-filen pekar på, samt common efter loggraden. Tack till Gustav Wetter som jobbet igenom hela guiden!

Den här bloggposten handlar om några sidor i en papperstidning, det går att tanka ner en PDF av tidningen på http://securityuser.com/SU_printed.asp, tanka där “SecurityUser Nr 2 2010″.

Jag förstår att titeln i sej inte är någon direkt nyhet, men det tål att påpeka när även den branschen jobbar för att påverka våra politiker.

Jag fick för ett tag sedan en tidning på jobbet från SecurityUser.com, som verkar vara en informationstidning för olika “säkerhetsföretag”, där ledaren säger,

Övervakningskameran är död
—leve trygghetskameran!

Det handlar helt enkelt om att de startat en kampanj för att försöka ändra vår inställning till att ha övervakningskameror uppsatta här och där, så de lättare kan kränga dem. Som de uttrycker sej,

Ett mål är att nästa regeringsperiods justitieminister står i riksdagens talarstol och talar om just trygghetskameror. Eller varför inte redan under innevarande mandatperiod.

Sedan fortsätter karln med att lite längre ner skriva,

De kameror som merparten av Sveriges befolkning har förklarat sig trygga med i olika undersökningar ska benämnas trygghetskameror. Det är nästan bara politiker som ser integritetsproblematik vad gäller trygghetskameror i tunnelbanan, i bussarna och på torgen. Folk i allmänhet tycker det känns bra att kunna bli sedda om något oönskat händer.

Det må ligga sanning i det, men anledningen till att det finns folk som ser problematik är just risken med hur det kan användas för fel saker. Mark Klamberg skriver,

Argumentet för kameraövervakning är att det ska avskräcka brottslighet och på så sätt avlasta polisen. Hon [Heidi Mork Lomell] hade följt “övervakningssessioner” där operatörerna följer en person i mer än 30 sekunder. Det visade sig att endast 50 procent av dessa sessioner avsåg brottslighet. Nästan lika vanligt är vad hon kallar “grindvaktssituationer”, dvs övervakning av icke önskvärda personer. Ett exempel avsåg en berusad person som läste tidningen på en bänk i en tågstation. Operatöreren underrättade ordningsvakten för avvisning av personen. Märk väl att personen inte gjort något brottsligt utan bara var icke önskvärd. Detta ska ses mot bakgrund av att kamerorna installerats för att förhindra brottslighet. Kameraövervakningen agerar som en grindvakt mot icke önskvärda personer.

Tidningen fortsätter sedan på sidan åtta med att skriva,

—Tidigare har debatten om säkerhetskameror drivits av de som kategoriskt är mot den här tekniken. Med ordet “övervakningskamera”, som väcker associationer till “1984“, George Orwells skildring av ett framtida överkontrollsamhälle, har debatten spelat mer på människors känslor än på fakta, menar Åke Andersson.
—Nu vill vi svara med en mer positiv bild. Att kampanja för användandet av ordet “trygghetskamera” är ett led i att förtydliga kamerornas egentliga uppdrag och nytta. Majoriteten av Sveriges befolkning är positiva till trygghetskameror. Vi är betydligt mer oroliga för att drabbas av brott än att bli sedda av trygghetskameror. Detta borde vägas in mer i tillståndsgivningen, tycker Åke Andersson.

Jag har ett till orwellianskt utryck ni kan ta och fundera lite över, “nyspråk“. Krig är fred, lögn är sanning och övervakning är trygghet.

Dock så ska det även nämnas att de skriver,

—Om integritetsskyddet i huvudsak kopplades till hur säkerhetskamerornas inspelade bilder lagras och säkras mot otillbörlig användning så skulle vi få ett bättre integritetsskydd och en mer effektiv brottsbekämpning, fastslår han [Åke Andersson].

Det tror jag också är en bra idé, låt oss prata om vikten av att vad som kan ske med det lagrade materialet. Om en kamera sätts upp i ett syfte, vad ska ske om någon använder den i ett helt annat? Om denna någon är staten? Och vad har jag, t ex, som en enskild näringsidkare för möjligheter när myndigheterna kommer och säger att de vill ha allt som är inspelat på min kamera?

Jag är fortsatt kritisk till kameraövervakning, oavsett om den kallas övervakningskamera, säkerhetskamera, trygghetskamera eller bevisinsamlare.

Jag rekommenderar den med lite tid att läsa igenom det här numret av tidningen, den är lite skrämmande för oss som är tveksamma till bodströmsamhället. Jag tycker den visar tydligt vikten utav en till part som vill stå upp för medborgarnas rätt till integritet, som tur är finns Piratpartiet och de är med i valet för riksdagen i höst.

Operation Titstorm är den lösa gruppen Anonymous senaste “attack” mot något som de anser vara fel. Likt många andra organisationer som står upp för Internets frihet så blir deras arbeta misstolkat, i det här fallet för Anonymous som en aktion för små bröst.

Det hela har att göra med en av Australiens senaste lagförslag, den som förbjuder bilder på kvinnor med små bröst, vilket fick Anonymous och flera av oss som gillar Internet att se rött. Det handlar inte om bröst, det handlar om de små stegen som tas för att så sakteliga införa censur och förstöra Internet och möjligheten att ta del utav information. Eller som Anonymous skulle säga, “De håller på att ta bort vår lekplats”.

Så Anonymous, gänget som deklarerade kul med Scientologerna när de ville använda copyrightlagstiftning för att dölja detaljer om deras “religion” — gänget som hjälpte folket i Iran att komma åt Internet när den styrande regimen gjorde allt för att blockera all tillgång till Internet, gör det de är bäst på. De börjar DDoS:a den Australiensiska regeringens hemsidor för att visa dem att det är någon som bryr sej.

Det kan verka vara ett rätt barnsligt sätt att få något gjort, men skulle du som läser det här nu ha kännt till det här fallet om det inte var för de drastiska åtgärdet som de tagit till? Så de DDoS:ar, svartfaxar, mejlbombar och ringer till den Australiensiska regeringen för att försöka få dem att få upp ögonen och förstå att något har gjort folk förbannade. För the lulz spelar absolut in, hur kul är det att slåss/arbeta utan att ha roligt? Så vad mejlbombar de? Bilder på kvinnor med små bröst! (För att få reda på mer om arbetet mot Scientologerna se det här föredraget från Hacking At Random. Bland annat en kvinna som berättar hur hon varit rädd för bilbomber från Scientologerna för att hon stod upp mot dem)

Det viktiga är återigen principen, att en regering försöker skapa det goda samhället, eller t om ett bättre samhället på nätet där en moraliserande grupp utav samhället säger hur det övriga ska bete sej och vad de ska kunna ta del utav. Det är inte ett så långt steg till Kinas stora brandvägg. Så vi kan inte acceptera att det ska vara olagligt att ta till sej information. Som Niclas Dougherty skriver (min fetstil),

Men det vi talar om här är väsentligen informationsfrihet, rätten att ta del av befintlig information utan straff – information som kommer från utlandet har ingen koppling till nationell yttrandefrihetslagstiftning, utan har bara verkan på informationsfriheten, rätten att ta del av information från när och fjärran. Denna informationsfrihet räknas av många som en integrerad del av yttrandefriheten, men är i grunden en separat företeelse. Yttrandefriheten kan förvisso inskränkas av en rad skäl, men det kan inte informationsfriheten – informationsfriheten är och måste i den liberala demokratiska teorin vara absolut och oändlig (och som en följd gränslös). Vi kan straffa den som uppviglar, men inte den som tar del av informationen i sig.

Det var av den och bara den anledningen det blev ett jävla liv om barnporrlagen när den diskuterades. Absolut ingen vid sina sunda vätskor förespråkar i någon mening barnporr, utan försvarar istället informationsfriheten – en frihet som tidigare faktiskt var absolut men som nu är inskränkt vad avser just barnporr: det är straffbart att inneha (och snart även titta på) sådan information.

Så vart står vi nu? Här i Sverige så har vi Piratpartiet som gillar Internet, informations- och yttrandefriheten i ena ringhörnan. Sedan i den andra hörnan har vi de som vill övervaka allt du gör och inte ser något fel i det.

Så tänker du stå vid sidan och tänka på barnen eller följer du med och förändrar världen?